Saturday, 3 January 2009

I nattens sena timme.

I nattens sena timme ditt ansikte jag ser. När en svag strimma månljus lägger sig likt en tunn silkeshinna över dina ögon, blundar jag och ler.

En kyss kan som bekant få vilken kvinna som helst på fall, när ett glädjerus sprider sig likt en löpeld i hela kroppen och gör sig påmind i knävecken. Endast i din närhet tycks kärleken vara outgrundlig då jag bär på nervositetens tecken.

Osäker om vad som komma skall. Osäker om detta kan komma att leda till ännu ett djupt fall.

Mitt i all ovisshet finns det några få saker som lugnar även det sköraste bland hjärtan. En oändlig nattsvart himmel med stjärnor som leker eller ett leende vacker som en gryning kan avlägsna även den tyngsta smärtan.

I nattens sena timme ditt ansikte jag ser. I tystnad läser jag några få rader som jag kan utantill, det är till änglarna som vakar över dig som jag ber.

No comments: