Saturday 20 September 2008

Mitt ljus genom mörkret.

Picture: DeviantArt

Länge har jag burit på dessa små ord. Jag minns den kvällen som om det var igår, du fick mig att känna mig som den gladaste flickan på denna jord.

Gyllene tårar rann av ren lycka nerför min kalla kind. Kom att tänka på ordspråket som säger att "kärleken är blind".

Droppe efter droppe valde jag att spara i min vackra vas. Inom mig har jag burit på tre små önskningar tillverkade av det sköraste glas.

Drömmer, hoppas, önskar, tror. Jag förstår inte hur jag kan känna mig så liten när jag nu har blivit så stor?

I livets bok har jag nu vänt blad. Hösten är här igen och har bytt färg på trädens gröna blad i vår vackra huvudstad.

Varma dagar må ha försvunnit. Men gladast är nog jag, som en sann vän har funnit.

Länge har jag burit på dessa små ord. Allt jag ville säga är att saknaden efter dig är stor...

No comments: